I Am Number Four

John (Alex Pettyfer) är ingen vanlig kille, han kommer från rymden och blev nersänd till jorden för att räddas undan sin egen världs undergång. Själv minns han inget av detta men han vet vem han är. Hos sig har han Henri (Timothy Olyphant), mannen som är hans vägvisare och livvakt. John vet att att han och de andra jagas av ett gäng Mogadorians, utomjordningarna som förstörde deras planet, och de har redan lyckas ta död på tre stycken. John vet att han är nummer fyra och står på tur. Trots det är ha trött på hur Henri tvingar dem att flytta runt hela tiden utan att hinna skaffa vänner eller någon som helst förankring till en plats. Och när de kommer till staden Paradise bestämmer han att nu får det vara nog.

Grundidén med filmen är relativ enkel och lätt att komma in i. Tekniken är helt okej och striderna känns inte sådär löjligt överlägsna även om deras krafter är det så klart. De har lyckas fått med humor som gör att man skrattar gott tillsammans med resten av publiken och den söta hunden gjorde att vi med gemensamma krafter flera gånger utbröt i ett "Naaww". Den romantiska biten är väldigt söt också och jag tycker Alex Pettyfer passar bra ihop med sin motspelerska Dianna Agron (känd från Glee). Dessutom myste jag gott när jag upptäkte att antagonisten spelades av Kevin Durand som jag älskade som hundmänniskan Joshua i den gamla tv-serien Dark Angel. Att Alex inte är så dum att se på gör ju inte saken värre ^__~

Slutet kändes som en till hälfen cliff-hanger (det måste komma en fortsättning!) så jag väntar, och ser fram emot, nästa film och jag ska förhoppningsvis köpa denna till min lilla filmsamling när den kommer ut på dvd. Så ja, den rekomenderas om man vill se någon lätt actionladdad underhållning.