Tid...

Det känns som om livet verkligen rusar på ordentligt nu! Vet inte om det är bra eller dålig egenligen :/
På ett sätt så kan det inte bli bättre, jag har längtat efter att få flytta till Katrineholm i två år snart, och om mindre än tre veckor är det dags.

Det jag inte gillar med att allt går så fort nu är att jag är rädd att jag ska såra någon när jag försöker bolla allt. Har ju knapt hunnit prata med M ens på flera veckor och tror att han är lite ledsen för det. Varför ringer jag aldrig? För det mesta beror det på att jag pluggar eller blir ivägkörd på något men det kan ju inte vara hela sanningen?

Ska jag vara riktigt ärlig finns det säker andra anledningar med. Jag känner mig inte trevlig nog att prata i telefon just nu. När jag är stressad är jag inte alltid en bra människa. Dessutom blir jag rädd att när jag väl gör mig tid och tinger så ska han inte ha tid med mig. Löjligt egentligen men jag skulle bli så ledsen för det.

Det skulle självfallet inte vara hans fel, jag fattar ju det. Det är bara det att då skulle jag verkligen ha satt mig in i hur pass länge sedan det var vi träffades sist, (jag håller ju på att bryta ihop så fort jag tänker på det!) och sen skulle jag bli ledsen för att mina behov av att vara social och umgås/prata med honom inte skulle bli uppfyllda.

Gahha! jag blir lite galen av att tänka på det!

Blir väll till att bita ihop, snart så blir allt löst :)