16 Life

Jag kände att det åter igen var dags att ge sig in i mangaträsket. Den första serien jag läst ut efter detta är de två volymerna av mangan 16 Life av Aikawa Saki. Jag blev lite besviken.

Historien handlar om hur Saya en dag blir upptäckt av Takase-kun en dag när hon sitter och sjunger karaoke för sig själv. Takase bestämmer sig för att göra Saya till sin nästa stora stjärna. Men är det vad Saya vill?

Historien i sig låter alltså som om den kan utvecklas riktigt bra, även om man förstår att det är en vanlig shojo/romance-serie. När man dessutom börjar läsa blir man glad för att den är så pass fint gjord med en stil som är rätt lättsmält och lätt att tycka om. Men sen kommer det, det känns som man snabbspolar igenom storyn. Massa fina tillfällen missas eller rusas förbi och man hinner aldrig få de där perfekta lycklighetskänslorna som en sådan manga annars brukar ge. Historien faller lite på att den aldrig ges plats att utvecklas. De kritiska momenten, som man brukar dra ut på så att läsaren kan smälta känslorna i ett par sidor, blir överstökade på ett par rutor istället. Man får aldrig tid att fästa sig vid vad som händer och får därför aldrig den där känslomässiga kopplingen, något jag tycker är fruktansvärt tråkigt :/

Jag tror dessutom att den engelska översättningen gjorde det hela värre, i början kändes det som om man översatt ordagrant och inte alls försökt fått texten att följa rätt tempo och passa in med historien. Det kan bli rätt knögligt med de japanska uttrycken ibland om de inte anpassats när de översatts.Som ni förstår så rekomenderar jag inte denna särskillt, visst är den okej att läsa men man ska verkligen inte förvänta sig för mycket av den. Det är tråkigt när potential går förlorad på det här sättet.