Resan fortsätter

Visst hade jag rätt! 30 minuters försening i Stockholm och jag var lagom bitter och åksjuk tills för ca tio minuter sedan. Då ringde M bara ändå för att höra hur det var med mig, detta trots att vi umgicks igår och att han precis slutat jobbet. Jag blir så glad av sådana enkla handlingar, det visar att jag för 5,5 år sedan valde rätt kille. Det känns så underbart att det idag fortfarande (trots alla problem och motgångar vi haft) känns så rätt <3 så jag lutar mig tillbaka i sätet, sväljer det växande illamåendet och planerar att le löjligt för mig själv de sista 20 minutrarna av resan ^___^