Sherlock Holmes: A Game of Shadows

Ikväll fick jag äntligen se den nya Sherlock Holmes-filmen. Något jag både längtat efter och fasat för. Jag måste säga att den var helt okej.

Historien handlar självklart om en insnärjd komplott som endas Sherlock Holmes förstår sig på och idén om ett världskrig är vad som står på spel. Det hela visar sig snabbt bli en mästarnas kamp genier emellan och många liv dras in i stridigheterna och balansgången som alltid förföljer Sherlock Holmes och hans genialiska tokigheter.

Det jag i allmänhet gillar med dessa tolkningar av Holmes är den mer moderna tolkningen av karaktären. En förnyad form av den annars väldigt torra bild av geniet som gör sig utomordentlig på film. Den moderna Holmes är inte rädd för att kasta sig in i slagsmålen, skämta och förlöjliga sig, samtidigt som grunden, som bygger på det genomtänkta - nästan reflexmässiga - mästerligheterna finns kvar. En, enligt mig, lyckad omvandling som gör bara gör historien bättre.

Den moderna Holmes fungerar även aldeles utmärkt i denna film, liksom den gjorde i den första, vilket skapar möjlighet till fler eldstrider och slagsmål än vad den "gamla" Holmes skulle ha gjort. Strider vilket vi som allmänna biobesökare är vana vid, ja nära nog begär, när det kommer till genomtänkta actionpussel som Sherlock Holmes-filmerna innebär. Dock kan jag ställa mig frångande till vart de egentligen drar gränsen? Utan att spoila för mycket så kan jag i alla fall uttrycka lite negativa känslor över den allt för krigsinspirerade eldstriden i skogen. Den var enligt mig alldeles för överdriven och i stor utsträckning helt onödig för historiens räkning. Det känns lite som att filmskaparna gått lite för långt med publikens begäran av specialefekter och vapen, något en riktigt bra historia inte alls behöver så mycket av för att vara värd att se.

Hur var det då med den övriga känslan i filmen? Tja, utöver överdriften av vapen (för ja, det var för många sådana med tanke på att filmen utspelar sig i slutet av 1800-talet) så hölls den tidsenliga känslan i alla fall för mig. Jag måste också få uttrycka min positiva inställning till kostymvalet även i denna film. Jag skulle kunna tänka mig att ett visst par, som jag såg den första filmen tillsammans med, kommer gotta sig länge i just kostymerna och tygerna i filmen. Personligen älskar jag särskilt zigenarnas - om man nu får kalla dem så fortfarande - kläder. De bygger på härliga färger, och speciellt utmärkande är Madam Simza's som jag efter lite googlande anser kan komma att påverka modevärlden något. Hon ser både tuff och kvinnlig ut.

Jag gillar även filmen för det övriga vackra i sceneriet, oavsett om motivet är en kyrka, ett tåg eller en fabrik byggd av tegelstenar. Kulisserna känns genomtänkta och passande både för historien och tiden den utspelar sig i. Även skådespeleriet är svårt att klanka ner på. Robert Downey Jr. gör som vanligt en fantastisk Sherlock Holms, balanserande på gränsen mellan geni och idioti (något som framgår än tydligare i inledningen av denna film). Jude Law som åter spelar Holmes trogne kompanjon Dr. John Watson, spelar perfekt där han själv balanserar mellan vresighet över Holmes påhitt och lockelsen av äventyr, och tidigare nämnda Simza som spelas av Noomi Rapace är både vacker och stark och passar bra in i rollen.

Allt detta får ju då det hela att låta som en utomordentlig upplevelse, eller hur? Nja, personligen tycker jag ändå de missat något väsentligt. Som jag minns den första filmen så satt man nästa som på nålar genom den första gången för att förstå hur allt hänger ihop. Något som även är karaktäristiskt för varje Sherlock Holmes-historia. Dock saknar jag lite av det i A Game of Shadows. Istället förklarades sakerna i tur och ordning genom filmen och väldigt lite resterade för att ge den där "aha"-upplevelsen när allt slutligen uppenbarade sig. Visst, det fanns vissa tendenser till detta, men inte tillräckligt för att jag ska tycka att det är nog. Det är trots allt det kalkylerande och förklarande slutet som gör en Sherlock Holmes-historia så speciellt.

Trots detta så är dock filmen helt klart värd att se, jag tyckte inte att jag slösade med pengar på min biobiljett. det är ett par timmars underhållning. Man ska dock inte gå dit med för höga förväntningar. Det är alltid svårt att slå den första filmen.